Jag läste för en stund sedan ett inlägg i HR Sverige-bloggen om vad som får människor att trivas på jobbet. Det är duktiga Johannes Sundlo som skrivit inlägget och jag tycker han kommer med mycket bra reflektioner som jag själv håller med om. Jag började skriva en kommentar direkt under inlägget men som vanligt skriver jag bara på och det blev en väldigt lång kommentar, så därför fick det bli ett eget inlägg av det istället.

Jag har nämligen också tänkt på det där några gånger då jag även själv fått frågan. Jag tror att allt fler idag, kanske särskilt yngre människor, inte fokuserar lika mycket på just hur mycket pengar de får i lön. Det har istället dykt upp andra saker som man lägger större vikt vid, som att ha trevliga arbetskamrater, med andra ord, precis som Johannes skrivit, ett bra arbetsklimat.

När jag själv fått frågan om vad som gör att jag trivs på ett jobb har även jag lyft fram arbetsklimatet. Jag vill kunna må bra på jobbet, det vill säga trivas. Och det gör jag när jag har arbetskamrater som jag kan samarbeta med, diskutera, skratta och ha roligt med. Jag har också lyft fram de arbetsuppgifter jag har som en påverkande faktor för hur bra jag trivs, det vill säga att jag är nöjd med det arbete jag förväntas genomföra.

Det är alltså dessa saker som har en betydelse för om jag trivs på ett arbete eller inte. Men samtidigt ska jag inte undanhålla att även pengar och den lön man får spelar roll, för det anser jag att det gör. Men det är inte en förutsättning för att jag ska trivas, nej, för min del handlar det snarare om att känna att det arbete jag utför är av värde för företaget, och det är det jag vill ha lön för. Jag vill känna att jag bidrar med något som är av värde, och att även företaget anser att det är det.

Precis som Johannes skriver bör företagen lägga tid på arbetsklimatet, alltså att få sina anställda att trivas med sitt arbete och sin arbetsplats. Det är en förutsättning för om företag ska kunna utvecklas och komma någon vart, för det är ju vi människor som utgör företagets kärna, så det gäller att ta god hand om den.

Äntligen! Det tog lite längre tid än en vecka som jag fick besked om då jag skickade in uppsatsen, visserligen förståeligt då det är semestertider, men jag trodde väl att det var fler än en person som kunde publicera uppsatser. Men nu så, nu är den publicerad i DiVA-portalen. Genom en enkel sökning på Intranät så kommer min uppsats upp som nr två. För den som är intresserad finns den att kika på den här.

Jag har ju även gått och väntat på att kunna ansöka om att få ut mitt examensbevis, men för att göra det behöver alla betyg vara inrapporterade, vilket jag trodde det var nu i och med att uppsatsen publicerats och därmed även betyget. Men så fick jag se att läraren i kursen jag läste parallellt med exjobbet inte har lagt in ett slutbetyg, tack för den liksom, så nu har jag skickat ett lite smått argt mail till henne och hoppas hon fixar det så snart som möjligt. Jag vet att jag redan kan säga att jag är en Informationslogistiker, men jag vill ju kunna bevisa det också!

Jag tänkte berätta om en upplevelse jag varit med om, en positiv sådan. Men vad jag hört, och därefter själv läst om, finns det många exempel som är raka motsatsen. Det jag pratar är service från Dell (eller Dell Hell som är ett rätt så etablerat uttryck). Jag tror dock inte det enbart är Dell-konsumenter som råkat ut för dålig support, det finns säkerligen många liknande exempel på de flesta stora företag.

Det var alltså 2005 som Dell’s dåliga service uppmärksammades efter att konsumenterna börjat uttrycka sitt missnöje på nätet och därefter spann kritiken vidare. För att lösa situationen de hamnade i startade de en blogg, Direct 2 Dell, men det förvärrade situationen ännu mer eftersom Dell valde att censurera inlägg innan de publicerades. Så, ett nytt försök att lösa problemet genomfördes då man startade Dell Idea Storm där inga inägg cencurerades, och det var ett lyckat försök. Vad jag läst kunde Dell därefter vända den negativa spiralen och är idag framgångsrika i sin närvaro på Internet. De har lärt sig av sina misstag precis som Karin Nilsson Malmén skrivit ett inlägg om.

Det är bara att söka på Google och ”Dell Hell” så kommer det upp massor med artiklar/blogginlägg som skriver om det här fenomenet som Dell hamnade i, bloggbävning, som för mig är ett relativt nytt begrepp, men som tydligt visar på den makt som konsumenter har idag, och precis som Jennifer Bark skriver i mediebloggen Mindpark måste företag lyssna på och föra en dialog med konsumenterna.

Min upplevelse var som jag sa väldigt positiv. I tisdags ringde jag till Dells support, tog kanske en halvminut innan jag fick prata med en tekniker, han kollade så uppgifterna stämde och jag berättade därefter vad jag ville ha hjälp med. Jag använder en Latitude D630, en hyrdator från skolan, som jag haft sedan september 2007. För ett tag sedan, eller snarare ett bra tag sedan, blev min skärm lös i fästet vilket gav små ränder tvärs över bildskärmen i vissa lägen. Och eftersom jag har planer på att köpa ut datorn när hyrkontraktet går ut i september ville jag få skärmen fixad först, annars ville jag inte köpa ut den, såklart.

Han meddelade att en tekniker här i Göteborg kommer någon gång under morgondagen och byter ut skärmen, han frågade därefter om det var något annat de kunde hjälpa till med och jag frågade om de även kunde byta tangentbord eftersom min mellanslagstangent är av på mitten och det var inga problem. Jag tackade så mycket, och igår förmiddag ringde en trevlig kille som sa att han dyker upp om en halvtimme. Han kom, bytte skärm och tangentbord, och därefter kändes det nästan som jag fått en ny dator. Hur smidigt är inte det liksom, ringa ena dagen och nästa är datorn fixad, på-platsen-service är grymt. Nu hade väl inte jag något jättesvårlöst problem och detta var min första kontakt med Dells support, så det finns säkert de som inte tycker jag har så mycket att säga om den. Men det spelar ingen roll, jag är i alla fall hur nöjd som helst!

Sedan jag skrev sist har jag faktiskt inte gjort överdrivet mycket, pluggat en del och såklart solat och badat emellanåt. Förra veckan var jag och kärleken i Arkösund där hans föräldrar bor. Det ligger alldeles vid Östersjön och är sådär härligt, jag får nästan samma känsla som när jag åker upp till Sotenäs (där jag är uppväxt), men bara nästan, det är ju ”fel” kust om man säger så, och det är faktiskt skillnad på landskap. Jag kommer alltid hålla västkusten kär, men därmed inte sagt att jag inte tycker om kusten i öst, den är väldigt fin den också.

Har varit uppe i Sotenäs ett par gånger i sommar men ska försöka åka upp någon mer gång ganska snart, till pappa, bror och släkt. På midsommar var vi hos min mormor och morfar som bor en bit in i Sotekanalen om man kommer söderifrån. Där har jag tillbringat många dagar i mitt ännu ganska unga (?) liv och det är alltid lika skönt att komma dit, sätta sig nere vid sjöbon och titta på båtarna och bara koppla av.

Tänkte dela med mig av ett par bilder från midsommar.

Sjöbon

Sotekanalen

För ett tag sedan kom det upp ett förslag om att vi tjejer i Geek Girl Meetup Göteborg skulle gå på den andra SATC-filmen på bio och det var flera som nappade. Men sen gick tiden, premiären var förbi, och flera hade redan sett filmen vid det här laget. Själv hade jag inte fått tummen ur och bokat en biljett och nästan glömt av det, hur jag nu kunde göra det. Men, så lade Charlotte ut en fråga på twitter eftersom hon inte heller sett den. Vi var några stycken som ville gå och bestämde datum och tid. För att krydda kvällen lite extra åt vi middag som sedan följdes upp med drinkar på Danilo innan bion började. Vi kunde ju inte vara sämre än Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda, så självklart blev det Cosmopolitans, en bra ”uppvärmning” innan bion! Nu sitter det säkert en och annan kille som läser och småskrattar lite, och det kan jag förstå, för det här är nog så tjejigt det kan bli på en kväll, men vad gör väl det, vi hade i alla fall väldigt roligt. Tack tjejer för en bra kväll!

Så, till själva filmen, vad tyckte jag?

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha för förväntningar eftersom jag läst både positiva kommentarer men även en del negativa. Men, vilken film, mycket humor och såklart väldigt mycket glamour över det hela. Till skillnad från första filmen är den inte riktigt lika dramatisk, men för den saken är den absolut inte sämre än första filmen, utan man bjuds på alla de tokigheter som bara tjejerna i SATC kan ställa till med, och därtill en hel del fantastiska klädkreationer och vissa som i alla fall för mig egen del var lite väl mycket, men det är nog ingen förvånad över. Jag tyckte om filmen och fick tillbaka den där härliga känslan som man får av serien. Kanske skulle ta och plocka fram boxen och köra ett SATC-maraton i helgen?

Tänkte skriva några rader om min uppsats som jag skrev under våren och idag har registrerat för publicering (eller, den riktiga publiceringen sker först om någon vecka då skolans administratör måste göra det på ”riktig”). Men när det är klart tänkte jag även lägga upp den här så att den som vill och är intresserad kan läsa den. Bedömningen av uppsatsen fick jag igår, det blev ett VG, som jag självklart är väldigt stolt över!

Uppsatsen handlar i alla fall om intranät och hur man ska gå tillväga vid införande av intranät. Anledningen till att jag skrev om intranät var att jag i höstas praktiserade på ett företag som heter AcobiaFLUX där jag skulle driva ett projekt för just införande av intranät. Jag skrev uppsatsen på egen hand vilket jag vid vissa tillfällen ångrat men andra gånger varit väldigt nöjd över. De gånger jag haft det kämpigt, för det har funnits några sådana tillfällen, att skriva uppsats är ingen dans på rosor, minst sagt, hade jag velat ha någon att bolla tankar och idéer med och som var lika insatt i uppsatsen som jag var. Lyckligtvis har jag haft min sambo som indirekt (vare sig han egentligen velat det) varit involverad i mitt uppsatsskrivande och som hjälp mig när jag kört fast, vilket har varit hur bra som helst.

Men precis som jag skrev innan har jag även många gånger varit nöjd över valet att skriva själv, det har visserligen funnits något tillfälle där jag verkligen tvivlade på om jag skulle hinna klart till deadline, men samtidigt så jag har nog ändå hela tiden vetat att jag på nåt sätt skulle klara av det, jag trodde på mig själv. Och visst finns det saker jag kunde gjort annorlunda, det finns det nog för det mesta, men det är inget jag kan ändra på nu i efterhand. Något som jag ser som en fördel, men skulle även kunna vara en nackdel, är att själv kunna bestämma över vad uppsatsen ska behandla och hur den ska se ut.

Jag har inte så mycket mer att skriva, skulle förmodligen kunna ägna ett helt inlägg bara om tips när man ska skriva uppsats, utan jag ville nog mest säga att jag är väldigt glad över att idag ha kunnat skicka in min uppsats för publicering.

Kände att det var dags att rulla igång den här bloggen nu. Jag har ju arbetat med den till och från sedan i april i år men har inte riktigt fått till det som jag velat ha det. Bara att hitta ett tema tog ju evigheter, och när jag väl hittade det jag har nu hade det fel färg, så nu har jag ändrat allt från rödorange till grönt istället.

Jag har haft ett par bloggar tidigare, men där har jag inte varit överdrivet aktiv kan man väl säga, så jag vill göra ett nytt försök med denna bloggen. Det började i april då jag anmälde mig till en serie workshopar som skulle handla om just WordPress som Geek Girl Meetup Göteborg skulle anordna. Under workshoparna skulle vi som deltog sätta upp en egen WordPress-sajt på en egen domän och även lära oss hur WordPress fungerar och vilka möjligheter som finns. Vi har även pratat användarvänlighet och sökmotoroptimering och hur man kan arbeta med dessa begrepp för att skapa en bra sajt. Varje workshop har varit lärorik och framför allt har vi (tror jag talar för alla) haft väldigt roligt under tiden med mycket prat och skratt. Ibland har det nästan blivit lite för övertrevligt, eller vad säger ni geek girls?